Vändningen
Energin är verkligen nere på botten nu och allt känns så jävla meningslöst och värdelöst just nu. Och som botten av isberget håller jag på att bli sjuk. Och så har jag massa skoluppgifter och prov hack i hälarna på mig som måste göras och pluggas till och jag vill verkligen inte och jag bryr mig inte för 5 öre. Det finns andra saker att prioritera nu tycker jag..
Men sen kom jag på att det blir inte bättre för att man deppar och inte gör nånting, tvärtom. Och det är faktiskt bara 5 veckor kvar tills sommarlov nu, EXAKT! Så varför inte lägga gasen i botten nu och faktiskt börja ta tag i nånting?? Beta av grej efter grej på listan. Det är väll inte så jävla svårt. Kanske börja ta en springtur lite då och då och inte äta massa jävla skräp hela tiden, det är fan inte ens gott.
Så från och med NU (eller okej, imorgon. Den här dagen har varit för slapp och värdelös, skippade sista lektionen bara för att jag verkligen (på riktigt) orkade inte vara kvar i skolan, råkade somna 2 timmar istället för att plugga osv. Så det blir ingen bra start-dag.) ska jag ta dra tummen ur röven, ta tag i mitt liv och tänka POSITIVT gånger 1000 och se till att det faktiskt händer något. Inte deppa mer. Det är ju för i helvete SOOOOOMMMMMMMMAR igen!!! (snart i alla fall).
Och jag har tvingat mig att inse att vissa saker som aldrig händer en själv, faktiskt händer en själv ibland. Trot eller ej. Det värsta som skulle kunna hända mig har nu hänt. Och jag vill inte tro det, vill inte inse det, vill bara spola tillbaka tiden till då allt var så bra. Men jag måste öppna ögonen och våga ta in det där overkliga, det har faktiskt hänt nu och det blir inte bättre av att jag förnekar det. Fan nu sprutar tårarna igen. Jag måste se till Carrys bästa. Men jag vill inte, för då finns det egentligen bara ett alternativ och jag vill verkligen inte inse det och fatta det beslutet. Carry är min bästa vän, hon finns där för mig dag in och dag ut, i ur och skur. Och jag vill att det ska fortsätta vara så i alla år. Men jag vet att det inte kan bli så. Och det gör ont som fan i hjärtat... Men Carry, du kommer ALLTID ha en speciell plats i mitt hjärta! Och när du försvinner kommer du ta en liten bit med dig. <3
Segergesten!!! Tänk så snabbt allting kan förändras....
Men sen kom jag på att det blir inte bättre för att man deppar och inte gör nånting, tvärtom. Och det är faktiskt bara 5 veckor kvar tills sommarlov nu, EXAKT! Så varför inte lägga gasen i botten nu och faktiskt börja ta tag i nånting?? Beta av grej efter grej på listan. Det är väll inte så jävla svårt. Kanske börja ta en springtur lite då och då och inte äta massa jävla skräp hela tiden, det är fan inte ens gott.
Så från och med NU (eller okej, imorgon. Den här dagen har varit för slapp och värdelös, skippade sista lektionen bara för att jag verkligen (på riktigt) orkade inte vara kvar i skolan, råkade somna 2 timmar istället för att plugga osv. Så det blir ingen bra start-dag.) ska jag ta dra tummen ur röven, ta tag i mitt liv och tänka POSITIVT gånger 1000 och se till att det faktiskt händer något. Inte deppa mer. Det är ju för i helvete SOOOOOMMMMMMMMAR igen!!! (snart i alla fall).
Och jag har tvingat mig att inse att vissa saker som aldrig händer en själv, faktiskt händer en själv ibland. Trot eller ej. Det värsta som skulle kunna hända mig har nu hänt. Och jag vill inte tro det, vill inte inse det, vill bara spola tillbaka tiden till då allt var så bra. Men jag måste öppna ögonen och våga ta in det där overkliga, det har faktiskt hänt nu och det blir inte bättre av att jag förnekar det. Fan nu sprutar tårarna igen. Jag måste se till Carrys bästa. Men jag vill inte, för då finns det egentligen bara ett alternativ och jag vill verkligen inte inse det och fatta det beslutet. Carry är min bästa vän, hon finns där för mig dag in och dag ut, i ur och skur. Och jag vill att det ska fortsätta vara så i alla år. Men jag vet att det inte kan bli så. Och det gör ont som fan i hjärtat... Men Carry, du kommer ALLTID ha en speciell plats i mitt hjärta! Och när du försvinner kommer du ta en liten bit med dig. <3
Segergesten!!! Tänk så snabbt allting kan förändras....
Kommentarer
Postat av: Mamma
Ååå Emmie gumman:'( Jag älskar dej såå väldigt mycket! Ja tkr så synd om dej, som du kämpat å hjälpt denna underbara älskade Carry,till att få fram hennes bästa sidor, i vått å torrt! Du e bäst<3. Å du, ni fick er efterlängtade seger till sist;-) Kramizzzz!
Trackback
